Alla tankar från liten till stor

Jag kan berätta om mitt liv i ett tex dokument jag föddes 1997 efter några dar kom jag hem mamma va väl glad hade först sitt första barn.

Jag växte upp som en dotter men ingen kunde tro att jag skulle slutade med fel Jeng med knarkare och nazister och självmordsbenägna mäniskor. Dagarna gick jag vart äldre. Polarna gick och kom när en kom så åkte nästa längre bort dom som var svikare fans inte i mina tankar.  Det kanske var svarslös nazister som var med i mitt Jeng men ingen har sagt att man kränker sig själv . Dagar gick och jag vart bort glömd men ni mins mig som en åskskur som Ragna bort mobbarna fans kvar sam tidigt som vänner åkte längre bort.

Jag var inte mer en 10 år när jag undra och förstod att den jag var inte jag när jag var 14 träffade jag Mattias jag var som fäst i hans glädje jag var som förhäxad men det fans ett problem jag var trans och bög han var kär i mig för den jag var men ingen såg mig som den jag ville va. Jag kände mig som kille och gör en. Om jag och Mattias och jag passar ihop ser man bara i rät sympati låt min vän vila i frid. Om inte det hjälper så ser jag ett hop för oss förstås om jag inte finns som en kille för dig som en man du kan pyssla om då kan vi båda somna in som dimman i målen knarket kan bli till morfin allt kan få dig att komma  längre bort jag älskar dig som fan och vill gifta mig med dig när jag blir sto men jag ska blir kille först min Lycos figur. Att äcklas av sitt kön gör jag varige dag om ni ser det som kul vill jag inte se er mer jag äcklas varige dag jag kan knappt gå på toa utan att få ångest för mitt kön och varige dag mässar jag Mattias när jag inte orkar mer för av ångest kommer självmords tankarna ett snitt i handleden har alltid varit stödet men matte har räddat mig som en undernärd anorektiker har sin hund slyngel som får den på andra tankar.

Men dagar gick dagar kom jag fick mina nya vänner och vi startade ett Jeng med nazister knarkare och folk som inte orkade leva mer alla vi fans i Jänget under 2012 vi träffades för snart ett åsen och vännerna består och jag tror att det går om man kämpar på.

Ni har ändrat mitt liv en stor del av det i alla fal.

Jag vill tacka: Sorken, Tonny, Eskil, Phredrik, Asad, Yousef, Amier, Sara och josse.

Kommentera här: