Simon var och skulle hon acceptera att han bodde hos dem? ”Jag vet inte exakt vad jag ska säga.”
”Gör så här”, sa Simon, lutade sitt huvud mot Franks öra och fortsatte: ”Erkänn sanningen”.    Därefter pussade Simon honom på kinden. Frank sa tack med ett djupt andetag av lycka. Det var glädjen i honom som spred sig till kärlek. Helt plötsligt hade han glömt chipet i huvudet, det enda Frank såg var Simon, hans glänsande ögon och vägen som fortfarande stirrade Simon och Frank rakt upp i ansiktet. ”Var det ödet att vi skulle träffas?” sa Frank. ”Kanske det, annars skulle vi nog inte stå här och hångla”, sa Simon med ett leende. Frank sa till Simon att han älskade honom och att de skulle gå hem. ”Jag säger till mamma att jag är bög, är du med på det”? ”Det är klart”, svarade Simon. Då de kom traskande fram till huset såg Frank sin mamma Simone stå i dörröppningen.    ”Vem är det där?” Frank tog ett djupt andetag. Simon tog tag i Franks axel, och till sist sa Frank: ”Simon heter han. Vi är ihop”.”Va?” sa Simone och stirrade på Simon. ”Är du homosexuell, Frank”? ”Ja, det är jag. Hoppas att du inte hatar mig?” Simone försäkrade att hon inte hatade Frank, han fick älska vem han ville, kön spelade ingen roll. Frank andades ut. ”Kan Simon sova här några dagar”? ”Ja visst, om han får för sina föräldrar.” Simon frågade om han fick låna telefonen för att ringa och fråga. ”Självklart”, sa Simone med ett leende. ”Mår du bra, mamma?” undrade Frank.  Simone berättade att hon mådde bättre än någonsin. Hon hade fått medicin och skulle klara sig utan Franks hjälp i fortsättningen. Simon och Frank stod kvar på trappan efter att Simone gått in. Simon sa att han verkligen älskade Frank. ”Detsamma”, sa Frank och smekte Simon försiktigt. Efter en stund gick grannen förbi och såg att Simon och Frank tog på varandra och kysstes. Grannen ropade: ”Jag visste att det var något fel med den där grabben”! ”Jag är bög!” skrek Frank högt och tydligt. En stund senare gick de in i huset och ringde hem till Simon. Hans föräldrar sa att han inte fick stanna längre än två dagar. ”Okej”, sa Simon, ”bara jag får vara gay, så”.”Jag vet att du är gay”, sa Simons mamma lugnt. ”Visste du det?” sa Simon häpet. ”Hur vet du det”? ”Du har tagit på killar och smekt dem flera gånger. Jag fattar att du gillar killar och det har varken pappa eller jag något emo”.”Vad skönt”, sa Simon. ”Tack”, sa Frank som satt i bakgrunden. Simons mamma undrade vem det var. Simon förklarade att det var hans pojkvän. ”Vi ses om några dagar, då”, sa Simons mamma. ”Men hur ska vi förklara för lärarna varför du inte är i skolan? Det tänkte jag inte på förut. Egentligen borde du åka hem redan nu, för man kan inte ta ledigt hur som helst utan anledning. Jag får väl säga att vi inte har möjlighet att hämta dig förrän om några dagar.” Då de lagt på kysste Simon Frank ännu en gång. Dagen därpå ringde Simons mamma till skolan. Det var Simons lärare Lena som svarade. ”Jag undrade just vart din son har tagit vägen.” Simons mamma berättade att Simon var i Linköping men skulle komma tillbaka om två dagar. Konstigt nog verkade inte Lena ha några invändningar mot det. Lena tog upp i klassen att Simon inte skulle komma på två dagar. ”Varför då?” frågade en av killarna. ”Han är hos sin pojkvän”, sa Lena utan att tänka sig för. Simons klasskamrater hade ju inte att göra med varför Simon inte var i skolan. ”Har han kille? Fy fan vad äcklig”!”Jag förstår att vissa av er tycker det. Men låt dem sköta sig själva. De har ju inte gjort er något.” När klockan var runt två sa Lena att de den lektionen skulle prata om