homosexualitet. ”Vad fan!” sa en kille i klassen. ”Det är äckligt!”  ”Inte alls”, sa Lena. ”Men om man är kille och blir attraherad av en kompis som är gay eller en kille på internet är det inte alltid så lätt. Det är nästan aldrig lätt. Tänk dig att du älskar en person jättemycket och rätt vad det är kommer du på att du inte alls är hetero och mår så dåligt att du funderar på att dö. Så är det ibland. Man kan faktiskt må så dåligt att man börjar skada sig för att man älskar någon av samma kön.” ”Vad hemskt”, sa en tjej som hette Frida. ”Visst är det hemskt. Det är fruktansvärt att en kille kan må så dåligt av att den inte får älska den han älskar över allt annat. Tänk er att den ni älskar inte får vara ihop med er bara för att ni är av ett visst kön.” Då ställde sig Filip i klassen på en stol och sa rätt ut att han var gay. Alla i klassen gapade av förvåning. Filip hade tröttnat på att hans läggning var en hemlighet. Hans kompisar förkunnade att de inte tänkte vara med honom längre. ”Så säger man inte. Han kan inte rå för att han är gay. Det är inte lätt att vara homosexuell. Det är inget man väljer, utan något man bara är.” Lena stod med armarna i kors och mätte sina elever med blicken. ”Det är fan visst lätt att vara bög. Det spelar ingen roll om folk inte gillar en”, sa Filip. ”Huvudsaken att man är lycklig för att man är den man är.” ”Du har rätt”, sa Lena. Ett svagt ljud av en telefon hördes. ”Vems telefon är det?” sa Lena. ”Det är säkert bögasets mobil.” Men det var rektorns telefon som ringde. Hon kom in och sa att hon hade Frank och Simon i andra änden. Lena tog luren. ”Är det okej om Frank följer med mig till skolan om två dagar?” frågade Simon. ”Visst, det får han gärna göra.” ”Bögjävel!” skrek alla i klassen. Simon sa till Lena att Frank och han inte brydde sig om fega mobbare. När hon en stund senare hade lagt på luren slutade skoldagen och alla barn skulle hem. Hemma hos Frank så var allt tyst.  ”Allt var som en mardröm”, sa Simon. ”Det är hemskt, det där med Madina. Hon är ju på fri fot fortfarande, någon måste stoppa henne.” ”Ja, men inte du. Jag klarar inte mig utan dig”, sa Frank. ”Förresten, varför är dina klasskompisar så hårda mot dig?” ”De vet knappt vad homosexualitet är. Filip är förvisso gay, men det visste ju ingen om förrän nu.”
Frank kysste Simon på halsen. Franks mamma kom plötsligt upp och frågade om de skulle åka och handla. Frank sa att han hellre ville stanna hemma tillsammans med Simon. När Simone hade åkt iväg började de hångla. Simone kom hem en och en halv timme senare och frågade hon var det i morgon Simon och Frank skulle till skolan. ”Nej, i övermorgon.” Simone sa att det nog var bättre för henne om de åkte i morgon i stället. ”Men i så fall får du lova att du kommer hem med tåget”, sa hon till Frank. ”Ja, jag lovar”, sa Frank irriterat. Simone ringde till skolan och sa att Simon och Frank skulle komma en dag tidigare än vad de hade sagt först. ”Jag vill älska med dig livet ut.” Simon lade sig i sängen bredvid Frank. Han började försiktigt smeka och kyssa honom. ”Kan inte du visa mig för dina föräldrar?” ”Jo visst, vi kan gå dit i morgon innan du ska hem.” ”Ni ska åka!” hörde plötsligt Frank att hans mamma skrek. ”Du och Simon ska ju till Simons skola!” ”Sov jag?” sa Frank. ”Ja, det gjorde du minsann. Du och Simon somnade.