mer satanist fackta

Satanist fakta / Permalink / 0
I Pentagram förklarar en man att satanismen är en revolt. Han blev besviken på allt. Samhället var dåligt, kristendomen inget värd. Numer samlar han ett gäng ungdomar omkring sig och sysslar med svart magi. De "utforskar de psykiska krafterna", bland annat för att påverka människor. De använder sig av förbannelser, eder och föremål som ges magiska egenskaper.
Jag vet precis hur jag skall skada människor, säger satanisten. "Tankens kraft kan vara väldigt stark. Det är när jag känner hat till folk, som ondskan kommer in. Jag blir nästan rädd när jag tänker på det."
De håller också på med satanistiska riter. "Då befinner man sig ofta i djup trans, och många ser smådjävlar och demoner komma ut ur väggarna." Några blir obotligt sinnessjuka.
Droger är ett inslag i dessa satanisters verklighet.
En ensamhet och sorgsenhet tonar fram i artikeln om satanisten. Detta hänger naturligtvis samman med bristen på kärlek. Kärlek förenar. Kärlekslöshet alienerar.Likaväl som kristendom kan betyda olika saker för olika människor, kan satanism göra det. En enhetlig bild av satanismen existerar inte. I sina mildare former kan den vara en individualism: ta själv tag i ditt liv och gör något vettigt av det utan hänsyn till vad som anses passande, i frihet, utan någon underdånighet. "Allt som kväser individuella initiativ och personlig viljestyrka är mål för Satans attacker", skriver Carl Abrahamsson.
Men satanismen är i grunden antisocial och antimänsklig. Medan en hög religion sätter kärlek, medkänsla, altruism och solidaritet i centrum, så hyllar satanismen kärlekens motsats, själviskheten.
Den vanlige satanisten utövar knappast aktiv ondska, han vill inte plåga andra, inte utrota dem som han ogillar. Men han vill inte bekämpa ondskan heller. Han vill njuta själv och lämnar andra ifred, om de inte stör eller hindrar honom. om Anton Szandor LaVey, som betecknas som den moderna satanismens fader, läser vi att han 1966 i San Francisco grundade The Church of Satan, och att han 1969 utgav the satanism bible och 1972 The Satanic Rituals. LaVey menar att denna tidsålder är satans och att människan måste sträva efter att tillfredsställa sina jordiska begär och drifter för att må bra och kunna utvecklas. Han hyllar människans sexualitet, hennes biologiska drifter och hennes egoistiska begär. Nietzsches idé om Guds död finns med i LaVeys tankevärld.
Intresset för The Church of Satan tycks idag vara större än någonsin, meddelar Pentagram, inte minst tack vare medlemstidningen The Black Flame (Den svarta flamman).
Pentagram ser välvilligt på satanismen. Där står bland annat: "Kanhända har LaVey rätt i sitt påstående att den sataniska tidsåldern är kommen." Han betecknas som en "pionjär".
I Pentagram läser vi om Aleister Crowley, som grundade en religion med satanistiska inslag. Han följde tankarna i en bok med medialt ursprung - en varelse, som kallade sig Aiwass, meddelade sig genom Crowleys fru Rose, när hon var i trans. Crowley identifierade Aiwass med den sumeriska djävulsguden Shaitan.
Vi läser i Pentagram:
"Den bok som Aiwass dikterade, visade sig vara The Book of the Law, Lagens bok. Bokens viktigaste budskap är 'Gör vad du vill, skall vara den enda lagen' ". Detta har tolkats så att man skall följa sin innersta vilja, inte snegla på vad livsfientliga religioner säger. Men det kan lika gärna tolkas som ett godkännande av den egoistiska hänsynslösheten. Crowley såg boken som inledningen av en ny epok för mänskligheten. På dess innehåll grundade han en egen religion, Thelema.Satanismen kan tyckas avskyvärd. Men vid närmare eftertanke inser vi att vi litet till mans sneglar åt satan. Vi tänker alla i första hand på oss själva, och om andras intressen inkräktar på våra egna, så ser vi främst till att vi har det bra själva. Satan är således i mycket vår ledstjärna, fast vi inte gärna erkänner det. Kristus sätter vi åt sidan, men förnekar det. Kristi ideal kanske vi bekänner oss till, men vi följer dem dåligt.
Vem är då satan? Han uppfattas gärna som en rebell, som sätter sig upp emot Guds regemente. Gud håller tillbaka människan. Satan vill göra henne fri att kunna förverkliga sig själv.
Men man skall inte tro att satanisten älskar att utöva ondska. Han behöver inte vara mer aktivt ond än andra. Möjligen är han passivt ond, så att han struntar i andra - en egenskap som vi har litet till mans. Enligt Carl Abrahamsson i Pentagram poängterade satanisten Anton Szandor LaVey behovet av lag och ordning och att man aldrig får skada djur eller förgripa sig på andra människors vilja eller integritet. Satan har i alla tider varit illa sedd, Guds fiende och symbolen för ondskan. Kristus, den gode, har befunnit sig i centrum av människors hjärtan; han har setts som en andlig och etisk förebild, övermänniska och gud. Men håller nu satans anseende på att förbättras? Är hans tid kommen?
Finns ett ökat intresse för satanism i nutiden? Kanske. Framför allt tycks ett antal ungdomar söka sig till satanism. Den nya tidningen Pentagram (nu nedlagd) med en ungdomlig läsekrets, har i flera artiklar tagit upp satanismen på ett positivt intresserat sätt.
Vad står då satanismen för? Den finns i litet olika varianter, några med ockulta inslag. Men gemensamt torde vara själviskhet. För några innebär satanism moralisk dekadens, ibland - åtminstone historiskt - med sexorgier och rituell slakt. För andra är satan en frihets- och energisymbol.
Satanisten struntar i princip i flertalet andra. Han vill njuta själv.
Några satanister resonerar så: Jesus dog på korset, och han uppstod inte. Han dog som en förlorare. Hans lära var felaktig. Rymden är kall och tom. Så människans situation är förtvivlad. Ingen uppståndelse väntar. Drabbas man av lidande, så är detta totalt meningslöst. Ingen Gud skall en gång upprätta den lidande. Efter det meningslösa lidandet kommer så den totala förintelsen.
I denna situation finns för människor en väg i mörkret. Det är själviskhetens väg, driftsutlevelsens och behovstillfredsställelsens väg.
Det är meningslöst att vara god, anser satanister. Den som är smart, tänker bara på sig själv. Satanister sätter sin egen njutning främst: Vi lever i en kall och hård värld, och här gäller det att klara sig själv.
 
Till top