Minnena vi hade med varandra.

Alla våra minnen vi hade. Okej nu är man ju här igen. Den svarta vägen leder mig inte längre någon stans. Alla minnen visar en bild. En bild på en flicka som inte kan gå vidare. Som en idag lever med frågan varför jag gjorde som jag gjorde. Förlåt för alla gånger jag svikit dig förlåt för alla gånger jag hatat dig men nu är det dags att lämna dig. Jag att vi ska sluta va ovänner vi behöver inte bli vänner men jag vill heller inte  att vi ska bråka. De vi gjorde är oklart än. En vilsen fågel landar på din arm den undrar var den kan landa nu. 

Kommentera här: