bok 2 sida 1/8
Vägens mörka hemlighet
Frank och Simon var båda homosexuella, fast inte öppna med det. På utsidan var de två helt olika personer. Simon var den typen som kunde sova hela dagarna. Frank var perfektionist och skulle hinna klart allt i tid, och allt han gjorde skulle bli bra, så att han kunde leva med det han gjort. Simon och Frank bodde på helt olika platser. Simon bodde i Stockholm, medan Frank bodde i en liten by utanför Linköping. Trots att de bodde tre timmar ifrån varandra var de kära i varandra, det enda problemet var att ingen av dem kunde träffa den andra, av olika skäl. Ett skäl var deras dolda homosexualitet, ett annat att ingen av dem hade råd att åka till den andra. Frank hade i alla fall inte råd att åka till Stockholm, för han hade ont om pengar. Frank fick städa, laga mat och tvätta själv, eftersom hans mamma var dålig och hans pappa dog när Frank var liten. Den enda han hade att snacka om det med var Simon, för i skolan blev Frank mobbad. Han vågade inte säga det till någon, för han trodde att det blev värre då. Han tyckte att det kändes bäst att hålla det för sig själv. Det han brydde sig mest om var betygen, enär han ville bli en känd gitarrist. Om Frank var fattig var Simon motsatsen. Han var bortskämd och hans mamma och pappa bodde ihop. Dock hade han inga vänner. Utan Frank var han chanslös. Han visste tyvärr inte exakt hur Frank såg ut, så han kunde liksom inte berätta för någon hur Frank var. Då skulle de bara ha skrattat. Simon blev också mobbad i skolan, men inte lika mycket som Frank. Ingen av dem orkade leva sina liv. De tyckte att det var meningslöst och fel. Men en dag förändrades båda killarna. Detta är berättelsen om Simon och Frank som kämpade för rättvisa. Det var en helt vanlig dag. Väckaklockan ringde och Frank vaknade med ett ryck. Han såg att han försovit sig, och han måste hinna göra mat till sin mamma, för hon kunde ju inte det själv. Just som han skulle gå till kylen såg han en hög tvätt vid fönstret. Frank blev stressad och kollade snabbt på klockan. En halvtimme kvar innan skolan börjar, då hinner jag aldrig, tänkte Frank. Det tog tio minuter att ta sig till skolan. Tjugo minuter var inte tillräckligt för att hinna göra i ordning frukost och tvätta. Nej, tvätten får vänta, tänkte Frank och tog fram de två sista äggen som låg i paketet i kylskåpet. Han funderade på om han skulle hinna gå ner till affären efter skolan. Det gör jag nog, sa Frank högt till sig själv och satte på spisen. Precis när han gjort det ropade hans mamma: ”Är det du, Frank?” ”Ja”, sa Frank, ”det är bara jag här”. ”Jag blev nästan orolig”, sa hans mamma. ”Varför då?” sa Frank lite stressat, för klockan var mer än han trodde. ”Jag försov mig” sa han. ”Hinner du till skolan, då?” sa hans mamma. ”Ja, det gör jag”, lovade Frank och sa att han bara skulle äta frukost först. Hans mamma godtog förklaringen och gick och lade sig igen. Frank kände att han inte klarade av detta längre. Allt hade gått för långt. Varför var det alltid han som fick sköta allt? Var det hans jobb? Skulle inte de vuxna hålla koll? Frank kunde liksom inte gå och säga det till sin mamma, för han visste vad hon skulle säga: att hon var sjuk och knappt kunde gå. Men jag klarar nog det här, sa till sig själv. Det var inte första gången han sa det. Nu tittade Frank åter igen på klockan. Det var hög tid att gå, så han ropade till sin mamma och sa att han tänkte gå. ”Okej, älskling”, sa hon lugnt. Frank stängde dörren snabbt och sprang mot skolan. När han kommit halvvägs såg han sin före detta vän gå tillsammans med ett gäng som brukade mobba honom. Han såg på klockan en gång till och sprang fortare. Till slut gick det så fort att han tappade kontrollen över vart han sprang. Han rusade över vägen utan att se sig för och när han var två meter från skolan hörde han en bil.
Permalink Min bok 2 Kommentarer (4)
bok 2 sida 2/8
Permalink Min bok 2 Kommentarer (0)
bok 2 sida 3 /8
igenom datorn, Under tiden hade Frank börjat prata lite med en psykolog som ville veta allt Frank mindes av händelsen. Frank sa att han minns att han stod på vägen när han hörde bilen bredvid honom. Han tittade ner i den iskalla marken som lyste mot honom, som om han var redo att lämna det förflutna och gå vidare till en värld utan smärta. Ändå ville han långt inne i hjärtat gå vidare och snacka med någon. Han ville att livet skulle gå vidare, men trots det ville han bort. Han hann inte tänka så mycket mer än att den kalla vägen väntade på honom. När hans hud nuddade backen vart allt svart, vilket han redan visste att det skulle bli. Efter en stund vaknade han på sjukhuset, när han berättat allt om vägens mörka hemligheter för psykologen. Att vägen vilar på en mörk hemlighet, men hur skulle man kunna veta vad det var om man inte försökte komma till den. Just när han sagt det kom han och tänka på att han höll på att lämna sin sjuka mamma som satt hemma och väntade på att han skulle komma hem smärtfri med livet i behåll. Hur kunde det gå så här fel? tänkte Frank. Han hade ju sin mamma som han var tvungen att skydda. Sedan kom han på att han hade lovat Simon att leva. Skulle han säga till honom att han försökt avslöja vägens hemligheter skulle Simon tro honom, eller skulle han bara skratta åt honom. Han visste att Simon inte trodde på vägens mörka hemlighet som Frank alltid läste om. Frank försökte flera gånger förstå vad den mörka hemligheten var. Var det en hemlighet som fanns hos alla, eller var det en hemlighet som man förstod när man med mörkt sinne låg mot den kalla asfalten? Är det vad som är den mörka hemligheten? tänkte Frank samtidigt som han undrade om Simon mådde bra. Just då kom en läkare in och sa att han ville snacka med Frank. Frank satt snällt kvar och sa: ”Ja visst, vad är det?” Läkaren sa att han visste att Frank försökt ta sitt liv, och att han skulle få träffa en psykolog. ”Nej”, sa Frank. ”Varför inte?” sa läkaren. ”Det skulle vara bra för dig.” ”Men varför ska jag träffa en psykolog, jag mår ju jättebra?” ”Du ligger här för att du har försökt ta dit liv”, svarade läkaren. ”Nej”, sa Frank, ”jag ligger här för att jag försökte ta reda på vägens mörka hemlighet.” Så fort Frank sagt det ställde sig läkaren upp och gick fram till dörren för att stänga den. Därefter gick han fram till Frank och frågade om Frank också hade hört talas om vägens svarta hemlighet. ”Ja”, sa Frank lite småtveksam. Kunde läkaren veta något om den svarta hemligeten? Läkaren sa: ”Jag vet också en del. Har du letat fram kammaren?” ”Finns det en kammare?” sa Frank förskräckt. ”Ja, det gör det”, svarade läkaren. ”Har du inte läst om svarta Madina som en gång om året går ut på vägen för att ta upp gralen som leder till vägens mörka hemlighet?” fortsatte han. Frank såg mystiskt på läkaren. ”Madina, vem är det?” frågade Frank misstänksamt. ”Det är gralens drottning. Hon är gift med en man som hon vill träffa, men det kan hon bara göra en gång om året, eftersom hennes man fick reda på mörkrets hemlighet och inte kunde komma tillbaka. Han vist inte hur. Madina träffade sin man flera gånger, men tyvärr hann hon aldrig rädda honom innan han valde att ta livet av sig i den svarta värdens port.” ”Vadå för port?” frågade Frank fascinerat. ”Det är en port till andra sidan, ungefär som en stoppknapp. Allt släcks. Men en gång om året återvänder Madina för att leta reda på sin man, det var exakt det datumet du försökte dö.” ”Va?” utbrast Frank och satte sig upp i sängen så att den skakade till. ”Ja, det var samma dag som Madina återvände till vägens mörka värld.” Frank förstod inget från början, men nu trodde han på läkaren. Fast hur sant var det egentligen att en kvinna som heter Madina återvänder till sin man en gång om året? Det är ju jättekonstigt. Frank frågade vem Madina var. ”Det sägs att hon är den som håller i allt. Hon är en vanlig person precis som du och jag, men rätt vad det är blir hon en demon eller något liknande. Det är därför hon kan ta sig till den mörka sidan av livet. Hon kan vara snäll och god på dagen men när hon ska till sin man är hon en ond häxa som bara tänker på att hitta sin man. ”Oj”, sa Frank, ”det.
Permalink Min bok 2 Kommentarer (0)
bok 2 sida 4/8
verkar ju som Madina är den första man ska få tag i.” ”Mm”, sa läkaren Fast man borde vara försiktig, man vet inte vilka faror som kan ske med Madina i farten. Hon verkar vara snäll på fridtiden men man kan aldrig vara säker med en demon. Historien säger att demonen återvänder i mörkret”, sa Frank för att göra läkaren intresserad. ”Ja, det stämmer, men det är inte läge att hitta en demon när den är i farten och det är de var fjärde månad.” ”Vad hemskt.” Läkaren tittade noggrann t på Frank och sa att om han gick ut till vägen samma kväll kanske han skulle se Madina. ”Om du ser henne ska du gå fram till henne med en palsternacka. Demoner är odödliga om de inte ser en palsternacka.” ”Jaså”, sa Frank utan att förstå att om han tog fram en palsternacka skulle läkaren gå fram till Madina och ta gralen och bryta sig ner i mörkrets palats. Läkaren fortsatte: ”Idag blir du utsläppt, så du kan ju försöka i kväll.” ”Nja, jag orkar inte med det där med demoner. Vad vet jag, du kanske är en demonjägare”,svarade Frank, ovetande om att det var precis det läkaren var. Läkaren gick snabbt därifrån och frågade sig själv: ”Hur ska jag locka till mig Madina? Hon måste komma till mig.” Undertiden hade Simon blivit fruktansvärt orolig för Frank. Han hade ringt honom fem gånger, men Frank hade inte svarat. Om jag inte svarar är jag antingen nedsövd, död eller bara borta någonstans. Ring igen senare.Simon hade försökt hela dagen, han var jätteorolig. Efter stund ringde telefonen. ”Det är Frank. Jag är på väg hem nu”, sa Frank i andra änden av telefonlinjen. ”Var har du varit?!” röt Simon. ”Jag försökte ta reda på vägens mörka hemlighet.” ”Inte nu igen” stönade Simon. Han visste att varige gång Frank försökt med det hade han försökt dö. Det var ett sätt för honom att smita undan, trodde Simon. Han förstod inte att det fanns en annan värld full av möjligheter. Simon kände på sig att det skulle hända igen så han sa: ”Kom till mig så kan vi snacka.” Frank svarade att han inte hade några pengar. ”Vi hörs”,avslutade han och lade på luren med en smäll. När Frank kom fram till den kalla vägen som var full av blöta pölar efter regnet natten före, lade han sig på rygg mot det kalla gruset som smekte hans ömma kropp. Nu kände han vägens hjärta. Han visste inte vad som skulle hända på den här vägen, skulle en bil döda honom? Rätt som det var kom en tant i medelårsåldern i riktning mot Frank. Hon stannade framför Frank, drog i hans ben och började äta av benet. Frank fattade först inte vad som pågick, men genom vinden förstod han till sist att kvinnan var Madina. Efter några minuter vände han sig om och tittade sakta längre och längre ner mot marken. Marken rörde sig. Vägen kom närmare honom. Så fort han kommit i genom den tunna vägen så såg han Madina framför sig. Hon stod och pekade på en kurva, och han följde sakta efter Madina, för det är ju dumt att släppa henne nu när han äntligen har hittat henne. Efter en stund såg han Madina peka på ett paket med en lapp med texten: ”Här är jag.” När han öppnade paketet faller ytterligare en lapp ur. På den står: ”Jag är din älsklingsprins. Följ vägen och du finner mitt hjärta. Med vänlig hälsning Smin”. När Frank stått och tänkt en stund vem kom han på att det var Simons smeknamn, så han sprang snabbt i väg på stigen och öppnade en stor dörr. Och där stod Simon helt livs levande! Frank slängde sig på Simon och sa: ”Hej baby.” Efter en stund såg han Madina försvinna bort mot utgången för att lämna Frank och Simon i fred. Frank förstod ingenting och frågade Simon: ”Vad gör du här?” ”Jag bor här”, blev det oväntade svaret. ”Bodde inte du i Stockholm?” frågade Frank dumt. ”Nej” sa Simon. ”Jag gjorde det innan jag för två dagar sedan bestämde mig för att bli överkörd och död och Madina kom förbi och pressade ner mig genom den tunna vägen.” ”Men hur tar man sig tillbaka?”Frank såg sig omkring efter en utväg. ”Man kan inte det. I så fall skulle man ha behövt tänka lite före, för detta är andra sidan”, svarade Simon långsamt. ”Är jag död alltså?” ”Nej, kortvarigt försvunnen, men man
Permalink Min bok 2 Kommentarer (0)
bok 2 sida 5/8
Permalink Min bok 2 Kommentarer (0)
bok 2 sida 6/8
”Gör så här”, sa Simon, lutade sitt huvud mot Franks öra och fortsatte: ”Erkänn sanningen”. Därefter pussade Simon honom på kinden. Frank sa tack med ett djupt andetag av lycka. Det var glädjen i honom som spred sig till kärlek. Helt plötsligt hade han glömt chipet i huvudet, det enda Frank såg var Simon, hans glänsande ögon och vägen som fortfarande stirrade Simon och Frank rakt upp i ansiktet. ”Var det ödet att vi skulle träffas?” sa Frank. ”Kanske det, annars skulle vi nog inte stå här och hångla”, sa Simon med ett leende. Frank sa till Simon att han älskade honom och att de skulle gå hem. ”Jag säger till mamma att jag är bög, är du med på det”? ”Det är klart”, svarade Simon. Då de kom traskande fram till huset såg Frank sin mamma Simone stå i dörröppningen. ”Vem är det där?” Frank tog ett djupt andetag. Simon tog tag i Franks axel, och till sist sa Frank: ”Simon heter han. Vi är ihop”.”Va?” sa Simone och stirrade på Simon. ”Är du homosexuell, Frank”? ”Ja, det är jag. Hoppas att du inte hatar mig?” Simone försäkrade att hon inte hatade Frank, han fick älska vem han ville, kön spelade ingen roll. Frank andades ut. ”Kan Simon sova här några dagar”? ”Ja visst, om han får för sina föräldrar.” Simon frågade om han fick låna telefonen för att ringa och fråga. ”Självklart”, sa Simone med ett leende. ”Mår du bra, mamma?” undrade Frank. Simone berättade att hon mådde bättre än någonsin. Hon hade fått medicin och skulle klara sig utan Franks hjälp i fortsättningen. Simon och Frank stod kvar på trappan efter att Simone gått in. Simon sa att han verkligen älskade Frank. ”Detsamma”, sa Frank och smekte Simon försiktigt. Efter en stund gick grannen förbi och såg att Simon och Frank tog på varandra och kysstes. Grannen ropade: ”Jag visste att det var något fel med den där grabben”! ”Jag är bög!” skrek Frank högt och tydligt. En stund senare gick de in i huset och ringde hem till Simon. Hans föräldrar sa att han inte fick stanna längre än två dagar. ”Okej”, sa Simon, ”bara jag får vara gay, så”.”Jag vet att du är gay”, sa Simons mamma lugnt. ”Visste du det?” sa Simon häpet. ”Hur vet du det”? ”Du har tagit på killar och smekt dem flera gånger. Jag fattar att du gillar killar och det har varken pappa eller jag något emo”.”Vad skönt”, sa Simon. ”Tack”, sa Frank som satt i bakgrunden. Simons mamma undrade vem det var. Simon förklarade att det var hans pojkvän. ”Vi ses om några dagar, då”, sa Simons mamma. ”Men hur ska vi förklara för lärarna varför du inte är i skolan? Det tänkte jag inte på förut. Egentligen borde du åka hem redan nu, för man kan inte ta ledigt hur som helst utan anledning. Jag får väl säga att vi inte har möjlighet att hämta dig förrän om några dagar.” Då de lagt på kysste Simon Frank ännu en gång. Dagen därpå ringde Simons mamma till skolan. Det var Simons lärare Lena som svarade. ”Jag undrade just vart din son har tagit vägen.” Simons mamma berättade att Simon var i Linköping men skulle komma tillbaka om två dagar. Konstigt nog verkade inte Lena ha några invändningar mot det. Lena tog upp i klassen att Simon inte skulle komma på två dagar. ”Varför då?” frågade en av killarna. ”Han är hos sin pojkvän”, sa Lena utan att tänka sig för. Simons klasskamrater hade ju inte att göra med varför Simon inte var i skolan. ”Har han kille? Fy fan vad äcklig”!”Jag förstår att vissa av er tycker det. Men låt dem sköta sig själva. De har ju inte gjort er något.” När klockan var runt två sa Lena att de den lektionen skulle prata om
Permalink Min bok 2 Kommentarer (0)
bok 2 sida 7/8
homosexualitet. ”Vad fan!” sa en kille i klassen. ”Det är äckligt!” ”Inte alls”, sa Lena. ”Men om man är kille och blir attraherad av en kompis som är gay eller en kille på internet är det inte alltid så lätt. Det är nästan aldrig lätt. Tänk dig att du älskar en person jättemycket och rätt vad det är kommer du på att du inte alls är hetero och mår så dåligt att du funderar på att dö. Så är det ibland. Man kan faktiskt må så dåligt att man börjar skada sig för att man älskar någon av samma kön.” ”Vad hemskt”, sa en tjej som hette Frida. ”Visst är det hemskt. Det är fruktansvärt att en kille kan må så dåligt av att den inte får älska den han älskar över allt annat. Tänk er att den ni älskar inte får vara ihop med er bara för att ni är av ett visst kön.” Då ställde sig Filip i klassen på en stol och sa rätt ut att han var gay. Alla i klassen gapade av förvåning. Filip hade tröttnat på att hans läggning var en hemlighet. Hans kompisar förkunnade att de inte tänkte vara med honom längre. ”Så säger man inte. Han kan inte rå för att han är gay. Det är inte lätt att vara homosexuell. Det är inget man väljer, utan något man bara är.” Lena stod med armarna i kors och mätte sina elever med blicken. ”Det är fan visst lätt att vara bög. Det spelar ingen roll om folk inte gillar en”, sa Filip. ”Huvudsaken att man är lycklig för att man är den man är.” ”Du har rätt”, sa Lena. Ett svagt ljud av en telefon hördes. ”Vems telefon är det?” sa Lena. ”Det är säkert bögasets mobil.” Men det var rektorns telefon som ringde. Hon kom in och sa att hon hade Frank och Simon i andra änden. Lena tog luren. ”Är det okej om Frank följer med mig till skolan om två dagar?” frågade Simon. ”Visst, det får han gärna göra.” ”Bögjävel!” skrek alla i klassen. Simon sa till Lena att Frank och han inte brydde sig om fega mobbare. När hon en stund senare hade lagt på luren slutade skoldagen och alla barn skulle hem. Hemma hos Frank så var allt tyst. ”Allt var som en mardröm”, sa Simon. ”Det är hemskt, det där med Madina. Hon är ju på fri fot fortfarande, någon måste stoppa henne.” ”Ja, men inte du. Jag klarar inte mig utan dig”, sa Frank. ”Förresten, varför är dina klasskompisar så hårda mot dig?” ”De vet knappt vad homosexualitet är. Filip är förvisso gay, men det visste ju ingen om förrän nu.”
Frank kysste Simon på halsen. Franks mamma kom plötsligt upp och frågade om de skulle åka och handla. Frank sa att han hellre ville stanna hemma tillsammans med Simon. När Simone hade åkt iväg började de hångla. Simone kom hem en och en halv timme senare och frågade hon var det i morgon Simon och Frank skulle till skolan. ”Nej, i övermorgon.” Simone sa att det nog var bättre för henne om de åkte i morgon i stället. ”Men i så fall får du lova att du kommer hem med tåget”, sa hon till Frank. ”Ja, jag lovar”, sa Frank irriterat. Simone ringde till skolan och sa att Simon och Frank skulle komma en dag tidigare än vad de hade sagt först. ”Jag vill älska med dig livet ut.” Simon lade sig i sängen bredvid Frank. Han började försiktigt smeka och kyssa honom. ”Kan inte du visa mig för dina föräldrar?” ”Jo visst, vi kan gå dit i morgon innan du ska hem.” ”Ni ska åka!” hörde plötsligt Frank att hans mamma skrek. ”Du och Simon ska ju till Simons skola!” ”Sov jag?” sa Frank. ”Ja, det gjorde du minsann. Du och Simon somnade.
Permalink Min bok 2 Kommentarer (0)
bok 2 sida 8/8
omslingrade igår.” Frank försökte smeka Simon så att han skulle vakna. ”Jag ska bara älska dig en gång till innan vi åker”, sa Simon när han hade vaknat. ”Varför kan vi inte bo ihop, förresten?” ”Det kanske vi kan. Vi kanske kan ta hjälp av Madina, fast hon kanske bara uträttar ett mirakel, inte två.” Nu skrek Franks mamma att de skulle komma ner igen. När de var på väg ner för trappan sa Simon: ”På min skola gillar de inte alls bögar.” Frank sa till honom att vara lugn och kysste honom. De stängde sakta dörren efter sig. När de var på väg mot tåget fick Frank syn på Madina. Han drog lite i Simon och viskade att de kanske kunde lura sig ner till henne så att de kom fram till Stockholm fortare. ”Det borde vara omöjligt”, sa Simon. ”Nej, tro mig, vägen har verkligen en hemlighet. Ska vi försöka?” ”Om det tar oss till skolan i tid, så.” De var sena, men detta skulle kunna hjälpa dem att komma fram i tid. Madina sjönk ner i hålet. Båda följde efter, och när de kom ner sa Simon: ”Hur ska vi egentligen ta oss till skolan?” Frank sa till Simon att följa efter honom och gick några hörn bort. En stund senare kom de upp ur hålet och hörde skolklockan ringa. ”Vi är i tid!”
”Men hur visste du var vi skulle upp?” ”Lång historia, men vi går till skolan nu.” Utanför skoldörren stod Lena för att hälsa Frank välkommen. Mobbarna stod på skolgården och retade Simon. Frank gick fram till Simon och sa att de i alla fall stod för vad de var. Mobbarna ansåg att om det var någon som drog skam över sig var det alla bögar. Frank argumenterade emot, och plötsligt började mobbaren gråta. Han förklarade att han mobbade för att han hade problem själv, inte för att vara elak egentligen. När de kom in i klassrummet presenterade Lena Frank och Simon för klassen. Klassen ville så klart ställa en massa frågor om hur det var att vara bög. Men nu fick Frank nog, han orkade inte höra fler nedvärderingar från eleverna. ”Ska ni behandla oss på det här viset? Vi kan stå för vad vi är och är jävligt glada för det”, röt Frank. Ingen i klassen sa något till en början. Men efter en liten stund sa en tjej att hon inte tyckte att man skulle mobba personer som var homosexuella. En kille började tjafsa med henne, men hon vann diskussionen. Frank och Simon klarade av skoldagen utmärkt tack varen kompisen Kariska som räddade dem från mobbarna. Simon följde med Frank till tåget. ”Det var synd att jag inte fick träffa dina föräldrar”, sa Frank när de stod på tågstationen. ”Men det får du”, sa Simon. ”Pappa kör tåget, han är lokförare. Mamma kommer du nog däremot inte att träffa nu, men det kommer du troligtvis aldrig att göra i vilket fall som helst. Hon dog i cancer igår.” ”Vad hemskt.” ”Ja, men där kommer ditt tåg. Åk nu, snygging.” Frank gav Simon en avskedskyss. Därefter steg de på tåget, och Simon presenterade Frank för sin pappa. ”Är det du som är Simons kille Frank? Jag heter Henrik. Du bodde i Linköping, va?” ”Vi ses”, sa Simon och började gå hemåt. Både Frank och Simon tänkte på den Madinas mörka hemlighet. Hur skulle chipet komma ut ur huvudet? Men Frank visste att kärleken var äkta, det var däremot inte Madinas verk. Så slutar sagan om Frank och Simon, två lyckliga bögar som än idag tar sig till varandra genom Madinas hemliga väg. Vad som väntar under det glömda är en hemlighet som ingen ser utom Frank och Simon.
Vinn presentkort
PokerCasinoBonus