Hur kan man förändra skolan?

Mina noveller / Permalink / 0

Om man ska göra skolmiljön bättre för eleverna så måste man först ta reda på vad som fungerar och vad som inte fungerar. Att ha en-timmes lektioner utan rast kan göra att eleverna blir trötta och inte orka jobba på samma sätt. Om man delar in timmen i 2 eller 3 delar med några raster så kanske man orkar jobba vidare. Om man är en stor grupp och en del är stökiga och en del är lugna kan man dela upp klassen i två delar så att dom som pratar mest delas i två olika grupper så blir de mindre tjafs. Om man har svårt att koncentrera sig på att folk pratar, bråkar eller tjafsar så kan man alltid ha musik i öronen som får en att få en bättre arbetsro. De är viktigt att elever får mat i sig så de orkar dagen. Man borde ha en fruktstund på förmiddagen vid 10 och middag vid 12 för då orkar man mer. Att jobba två och två kan lära en att samarbeta och man får desto roligare att ha någon att arbeta med. Det är roligare att ha någon att diskutera området med än att sitta själv och inte förstå. Är man två kan man diskutera om vad som är rätt och fel. Om man ska få folk till att respektera andra måste man ge dem tid till att förstå vad som är rätt och fel. Om man har en dag i veckan eller en dag i månaden där man pratar om rättvisor och orättvisor så kanske mobbningen skulle minska. Mobbning uppstår när man inte förstår ett område eller om man inte vet vad saker betyder. Men om man redan i trean skulle lära ut vad som är tillåtet så skulle det inte vara så konstigt att vara annorlunda. Alla är annorlunda i slutändan och man ska respektera det. Desto tidigare man berättar för elever om ämnen som dom inte förstår desto mindre elakheter hinner dom säga till folk. För när de förstår så kallar dom inte folk för ex cp. Att kalla någon för cp är okunskap, de vet inte att cp står för Cerebral pares. Att ha en plats att leka på är viktigt för att barn redan på lågstadiet ska lära sig att dela med sig av en gunga eller en leksak. Om man ska trivas på en skola så måste man ha regler och struktur för att vardagen ska fungera för alla. Att säja hej till eleverna på morgonen kan göra att deras dag är värd att minnas. Visa ser ett hej som en lycklig stund. Ser man som lärare att en elev är olycklig eller utstött så ska man försöka få den att vara med på något när lärarna håller i det för om någon mobbar personen då tar läraren tag i det direkt. En lärare ska vara en person man alltid ska ha tillgång till att prata med oavsett om man har rast så ska de finnas personal på skolan som man kan snacka med. Att finnas kan göra livet och vardagen mycket bättre. Vad som kanske funkar för en elev kanske inte fungerar för en annan. Alla har olika utgångspunkter och olika mål att nå upp till men bara man kämpar så når man sitt mål. Hellre är jag smart, snäll och ful än att vara o smart, snygg och elak. Man ska alltid fråga om folk vill vara med och spela spel eller leka för om man inte frågar så känner sig kanske personen utanför även om personen inte brukar vilja vara med ska man ändå fråga för att vara snäll. Att säja att folk har finna kläder kan få folk att le för ett svagt ögonblick. Att lyssna på någon är bättre än att strunta i dom. När en lärare ser att visa ämnen inte funkar för elever så måste man ha en extra plan om de inte skulle fungera. Att prata med eleverna någon gång i veckan kan få eleven att känna sig älskad. För att få en elev att känna sig trygg så måste man sätta upp regler för en själv och för andra elever. Att säga till en elev att man har flera val när de gäller att se filmer, lekar och spel. De som står i studieplanen måste man ju göra men de finns undan tag om man inte klarar det. Men är det en film som inte hör till studieplanen så ska man ha till gång till att få jobba ut ifrån sitt vanliga arbetsschema om det är en film man inte vill se eller har sätt. Känner man som elev att man inte vill äta i mat salen av den anledningen att man är räd för att bli mobbad eller inte gillar o ljud eller bara vill vara isolerad så har vi på våran skola tillgång till ett eget kök där man kan äta om man inte vill gå till matsalen där det kan kännas jobbigt för eleven eller kan få eleven att stress äta. Som elev ska man känna sig trygg på en skola och inte vara räd för att gå dit. Man ska heller inte känna att man är till besvär på skolan. Man ska ha till gång till att prata med en Kurator när som. En skola ska bestå av en eller två kuratorer och en eller flera sjuksystrar. Sedan ska alla lärare vara ut bildade till att ta konflikter med elever och andra elever. Lärare ska kunna lyssna på eleven utan att sprida det vidare till annan personal på skolan eller till föräldrarna. Alla ska känna att man får prata om det som känns tungt. Men i visa fal kanske inte skolan räcker till och att de inte har resurserna som man ska ha på en skola. Men det är fortfarande en lärares upp gift att se till att eleverna inte far il på väg om och till skolan och i skolan. Man ska känna att de är kul att vara i skolan och inte känna att de är jobbigt. Är det jobbigt så ska man prata med sin lärare om problemen så ska man kunna lösa dom gemensamt. Man ska kunna välja mellan att åka på utflykter och att få vara kvar i skolan och arbeta. Vissa tycker det är jobbigt att ha jumpa och då ska man ha till stånd till att gå en promenad eller göra de som man känner känns lättare. En skolgård ska vara till för att leka man ska i förskolor och i lågstadiet ha till gång till gungor eller en lekplats. Det kan för visa vara viktigt med det även på högstadiet. Att ett schema är de samma hela tiden kan va viktigt för en del elever. Ändringar i schemat för elever med en diagnos kan vara jobbigt.

Att leva med en diagnos

Mina noveller / Permalink / 1

Alla är speciella oavsett om man har en diagnos eller inte. Att leva med en diagnos betyder inte att man är onormal på något sätt. Man har bara lite svårare att lära sig saker eller att förstå vad folk menar eller så kan man ha svårt med det sociala. Men i mitt fal har jag inget problem med det sociala men jag vet att jag aldrig kommer klara att jobba på ett riktigt jobb med andra jag kommer inte vilja och inte orka. Eftersom att jag har ganska lite asperger så passar inte allt in på mig. Och det gäller alla att man har olika stark asperger och att man har olika problem. Jag har ganska bra med det sociala när det gäller att diskutera saker med andra men om det går över tiden så kan det börja bli jobbigt. Visa med asperger tycker det är jobbigt med ljud och ända gången de stör mig är när jag är koncentrerad och ska göra något. Men annars så har jag inga problem med det sedan i andra stund kan jag höra på black metal band live som skriker. Visa som har asperger gillar kanske bara ett band och bara en musik stil. Men där märks stor skillnad eftersom att jag lyssnar på det mesta. Men det märks på mig att jag gillar mig musik och när det är något jag gillar lägger jag tid på det och koncentrerar mig på det och lägger allt på det. Men även om jag älskar att intervjua band har jag inga problem med att ha andra intressen som kan vara svårt för visa med asperger. Jag gillar även att skriva dikter och låtar, dansa, måla, vara med kompisar och mycket mer. Jag har inga problem att hitta på något att göra. Visa har problem med att umgås med kompisar eller pojk/Flick vänner. Men där har jag inga problem. Att veta hur folk känner kan vara stort problem för många men det är bara ibland jag inte märker hur folk känner men oftast vet jag när folk vill vara ifred och ser ganska lät på folk som är öppna. Men vist händer det att man frågar saker i fel tillfällen men det gör det för andra med det är inte ovanligt. Men det kan ske oftare med asperger. Jag tycker man ska respektera folk med en diagnos och se dom som vem som oavsett om man har asperger eller ADHD så ska man ha rätten till att vara sig själv. Man kan ha problem med sitt psykiska mående när man har asperger för det hör ihop med asperger fast det kan ju även bero på annat med trots att man har asperger. Alla behöver hjälp på olika sätt och alla bli färdiga med saker olika fort. Visa tycker det irriterade att någon kramar dom eller rör dom av huvudtaget. Och som tur sliper jag det problemet men för dom som har det är det fruktansvärt jobbigt. Det finns säkert flera diagnoser men av dom som är vanligast fins: Asperger, ADHD och Tourette. Och det är ju inte bara dom med diagnoser som har det jobbigt även dom med handikapp kan ha svårt med att klara av vardagen men det finns ju folk utan diagnoser som har det jobbigt men inte på samma plan som dom med en diagnos och ett handikapp. För de med ett handikapp kanske inte kan gå eller prata eller så kanske inte musklerna fungerar helt som det ska. Men allt går ju att öva upp men det är aldrig lät att lära en med ett handikapp eller en diagnos att ändra på det som är. Om man har en diagnos eller handikapp så behöver man mer stöd och kanske en annan plan att jobba efter. Det som funkar för en med asperger funkar definitivt inte för alla som har asperger. Alla har ju olika kreativa sidor i livet. Men allt man gör är speciellt för var och än. Känslor har alla oavsett om man har en diagnos eller inte. Man kan lyckas med saker trots att man har en diagnos man ska inte låta sin diagnos hindra än att göra det man gillar. Desto äldre man är när man får sin diagnos desto större är risken att man börjar skada sig. Jag fick min diagnos i 6an tror jag och då viste jag inte vad det var det tog två år till jag godkände mig själv att jag hade asperger. De första åren efter att jag fick vet att jag hade det så började jag skada mig. Det var mycket tufft i början när släkt och vän ner undrade vad det var för i början ville jag ju inte veta av vad det var för något. Det finns många ungdomar och vuxna som får diagnosen som tar sitt liv för att de inte riktigt vet vad det är. I stället för att ta reda på vad det är för något så tar folk sina liv av rädsla och okunskap. Många av dom som tar sina liv av att veta att de har en diagnos har antingen varit grymt mobbade eller är rädda för att bli det om det kommer ut. Men sen finns det ju dom som tar sina liv för dom ser sin diagnos som något fel. Att ha en diagnos är inget fel men de tycker de flesta. Alla ska vet att de är lika mycket värda oavsett om de har en diagnos eller inte.

Jag känner dig utan att se dig

Mina noveller / Permalink / 0

Jag känner mig fångad i mig själv, nån kallar på mig det är andarna som viskar mitt namn, jag hör det sällan men när jag hör det är orden försvaga för att dom ska få ett svar till backs, jag tittar på mig själv vem är jag? Har jag nån anledning att va annorlunda? Folk kollar på mig utan att jag ser det, nån sitter bredvid mig utan att jag gör nått, jag känner ondskan smyga sig fram längre och längre fram till sist sitter personen och il glor på mig jag kan inte längre se till backa på det som var du och jag, jag siter här i min ensamma och hårda värd en värd som vart färgad med gårdagens blot.  Hade jag räknat med det? Eller var det som ett brev på posten? Det är nått här fortfarande jag ser inget men jag känner till personens tillvaro,  det är nåt här det är inte inbillning jag känner kroppen röra på sig i fel riktning jag är inte längre den jag trodde jag var, jag trodde jag var tjejen med leendet på läpparna men visade sig att jag hade blivit killen med tårarna i bröstet den som log alltid men egentligen inte ville andas mer, vad har jag gjort för att ha den gåvan för att folk ska se att jag är glad även om det är fel bild på hur det är och varför gjorde jag alla glada varför sprider jag glädjen? Ondskan spricker itu. Inuti  mig spricker alla hopp och planer och drömmar i tusen bitar. Dom kallar på mig igen men denna gång är det dom döda och dom o dödas makt som säter fart i deras tankar.

Till top