Vad lever vi i för tid? tiden svävar för bi med varige morgon dag. Solen glimmar inte längre det är bara månen som gör det blir mörkare och mörkare för varige år den existerat. En sval tystnad skär i marken i en tomhet övergiven utan dig och utan oss. Det finns ingen som har skadat dig värre en tomheten mörkret bryter ner dig mer och mer för varige dag, vi måste slås för att behålla vår värdighet som individ. Passade och skadad vi bryter oss ner för att hitta vår frihet i din fantasi. En värd där allt nu inte längre är möjligt. En värd vi inte kan vina tillbaka, din tro gjorde det inte lättare för oss, vi vart arga och förbannade åt din glädje som inte längre skulle vara er. Vi ligger här och lyssnar det är lyckan från varige öde. Makten mellan ont och gott finns kvar i dag. Allt från strider mellan kristna och satanister men även krig. Krig går alltid ut på att dom inte kan enas om en sak. Förutan dig så försvinner mina bekymmer långt bort från mig, smärtan bedövar mitt inre. Ja skada mig ni underbara mäniskor. Ni vinner ändå inget på detta. Jag är samma onda person även om du skadar mig torterar mig med din plåga så förändrar det endå inte mig. Jag ser vad ni gör med mitt liv men sluta beordra mig, jag har mitt liv ni har ert, så lämna mig i fred. Jag klarar mig bättre utan er. Människor är falska bara att inse. Man kan inte lita på någon i dessa tider utan sig själv förstås. Man måste tänka att man lever ensam i en värd där alla som går runt en inte vet bättre, att det jag gör ör röt det som dom andra för det får stå för dom. Men ingen ska säga till mig vad jag ska göra det är mitt liv. Vist det finns många som tror mycket saker om mig men mig stör det inte så varför ens lägga sig i när ni inte har med saken att göra. Värden är hård och tuff som den alltid varit i alla tider, det finns en makt som alltid stannat kvar och ståt för den som är i alla tider. Tänk på att du lever dig liv och inte mitt det är mina val som sak tas inte dina. Vi tar allt från varandra och tror makten är vår. Men i fanornas flammande sken så inser vi att vi inte är ensamma. Nu bär det av till tomheten där smärtan tar över dit liv. Det är dags för dig att möta dit öde som änniska. Ondskan vilar över dig som en flamande eld som vill förgöra dit inre. Förstöra dig förstöra allt du byggt upp allt försvinner ändå. Jag förvannar dit liv. Jag förvandlar mig själv till et brutalt fanskap som ska förgöra det som finns kvar av er sort. Du är ett misstag som aldrig borde hänt. Jag säger nej till det som hänt. Jag säger nej till livet som du gjorde åt mig. Denna tanke fans även hos dom som levde på 70 talet. En kal och hård värd har vi alla tapat med. Men meningen bakom den hela vet igen. Allt finns för stunden men försvinner vartefter. Denna tid vi ser nu kommer inte alltid va den sanna den kommer förändras den kommer försvinna vad är då meningen med vår i håliga smärta vi måste slås för att ha varandra, vi måste slås för att få leva ett liv. Vad det de här värden du kallade jag kallar det mer en flammande värd fylld av smärta. Den likgiltige är en själv. Ingen annan kan va som du alla andra förstör för dig alla andra saboterar dina planer. Du måste låta dig själv styra ingen annan ska ha makten. Ordet ond är du ordet snål är dom så slås för den frihet vi tydligen ska leva. Allt är mörkt allt är kallt du står än på samma gator som sträcker sig över dina mark ingen ska skada det jag gör. Då förgörs det i samma sekund. Detta är livet ändhåll plats.