Robex Lundgren virkblogg.

2. Att vara själv är inte bara dåligt. Det är bra med på ett sätt, man kan bygga ett förtroende för sig själv bara man orkar att inte bry sig. Jag brydde mig inte innan 7:an, då det blev för mycket. Men mobbningen har nog hjälpt mig i livet. Det har gjort att jag insett att värre än det som hänt tills nu kommer jag inte att få det. För nu är jag så pass stor och kan ta tag  mobbning själv. Skulle en slå till i dag skulle det vara kört för jag har faktiskt lite självförtroende igen. 3. Om du är ensam och inte har några vänner och tycker allt är kört och ingen tror dig. Du fastnar helt enkelt då. Allt känns som tusen knivar rakt i hjärtat. Jag skulle kunna erbjuda att ringa Bris eller någon som kan stötta. Jag finns på bloggen och ec om ni vill ha stöd och råd. Mår du likadant som jag har gjort så tycker jag att du snackar med mig, för jag vet hur tufft livet kan vara, men jag har inte gett upp än. Men visst hoppas jag på att allt ska bli bra. Jag vet att det inte hjälper att säga det kommer att bli bra för att det ska bli det. Nej, man måste förstå den andras situation. Sen kan jag göra allt för att du som är utsatt att bli av med det. Om du är utsatt så kan jag stötta dig och ge dig råd. 4. Ensamheten - att alltid vara ensam på raster och hemma är jobbigt, men det finns en grej. Jag har alltid tänkt att man kan ju inte låta mig vara med. För vad skulle hända: mer mobbning. Just det, bättre att vara ensam då.  5. Att bli slagen: När du blir slagen så ta tag i saken själv. Slå tillbaka om du kan, eller säg ifrån. Säg: ”Nej jag vill inte.”  Om dom inte lyssnar - slå till på käften och säg: ”Lyssna för fan. Ska ni fixa fler mobbare eller? Nej det ska ni inte, för jag står här och väntar tills ni slutar att hålla på. Ni är bara fega som inte orkar ta tag i det ni varit med om. Jag är inte feg. Jag försöker i alla fall, men det gör inte ni. Så ni kan inte säga att ni är bättre än mig, för ni försöker inte ens att bli av med känslan, men du det gör jag. För jag blir snart av med det värsta för jag kämpar och jag lägger ingen energi på att mobba någon. Gör man det så visar det bara att man är en svag jävel. Det är lika fegt som att ta livet av sig, ni som säger att det är fegt. Mobbning är likadant. Jag står i alla fall för mina åsikter och tänker inte ändra på det för någons skull. Om jag skulle det så skulle det vara för min skull ingen annans, och definitivt inte mobbarens. Nu har ni några tips på vad ni som är utsatta kan göra. Ni som ser det kan göra det samma. Vad jag vill ska förändras: Synen på mobbning. Det är inte den som är utsatt som ska få ta skiten och byta skola eller det är inte den som ska få höra att det är dens fel för det är definitivt inte.  Jag tycket att mobbare ska inse att det är lika fegt som att ta sitt liv, för mobbarna säger att ta livet av sig är så fegt fast dom bölar ändå sen. Men det hör inte hit. Jag menar att mobbare är lika löjliga och mesiga och fåniga som dom som tar livet av sig. Där har du svaret på hur dåligt det är att vara mobbare. Att passa in är det lättaste och enda för att må bra: Nej det är det inte. Var dig själv. Mobbare kommer att inse att det dom gör inte är ok och att den som  är sig själv är en bättre människa än en mobbare som läger energi på sån skit som att få en individ att må så dåligt att den funderar på att ta livet av sig. Hur ok är det? Nej, eller hur. Men på min förra skola var det ok tydligen för man såg mobbning var man än kom. Men vissa var tydligen blinda och ryckte inte in, eller så var dom rädda för att själva bli mobbade. Men egentligen är det ledaren till mobbningen som är den som mår sämst och den som alla ska tycka synd om. Den som är fegast, fånigast, den som inte orkar med livet och lägger det på andra istället för att ta saken i egna händer.