intervju med Svart städhjälp
Personliga frågor om bandet och deras medlemmar:
Har ni spelat i något tidigare band?
NH: Inget som den breda allmänheten känner till men ett par band jag spelat i är Lights out (rock/metal) och KESO (hardcore/punk/metal).
MN: En hel drös med noiseband och kosmiska band, men det känns länge sen. Jag har utöver Svart Städhjälp ett gött band som heter Extrem Blond med lite andra punks från Malmö, samt ett harsh nosie-band som heter Backasvinet.
RD: Har spelat i några mindre replokalsprojekt innan men Svart Städhjälp är det första bandet jag har släppt skivor och turnérat med.
Hur kommer de sig att ni började komma in på musik området?
MN: För att jag ville vara rocker som barn. Förmodligen för att Marty McFly spelade elgitarr i Tillbaka till framtiden.
RD: Jag har alltid lyssnat mycket på musik och därifrån är steget till att vilja spela själv nog inte så stort. När jag gick i lågstadiet hade jag och några kompisar ett band genom en kommunal musiksatsning. Bandet hette Black Emotions och är väl min första erfarenhet av att spela musik själv.
Vad heter ni?/ Vem spelar vad?/ Hur gamla är ni?
MN: Jag heter Martin och jag spelar gitarr och ropar i mikrofonen. Jag är 31 om nån vecka.
NH: Jag är Nisse och jag spelar gitarr. Fyllde nyligen 35 - äldst i bandet!
RD: Ruben, trummor, yngst i bandet.
RT: Rille, spelar bas, 35år.
Har ni haft tidigare medlemar?
NH: Tidigare spelade Tove bas och Linus trummor.
Gjorde ni musik redan när ni var små?
MN: Jag hade ambitionen, men det resulterade bara i en massa nerskrivna tråkiga riff. Jag och en högstadiekompis hade planer på att starta ett band som skulle heta Taco Brain, men det rann ut i den ångestfyllda sanden efter en provrepa som gick helt åt skogen. Inget riktigt band förrän jag var 20.
RD: Som jag nämnde ovan spelade jag musik redan i lågstadiet. Vi skrev egna låtar som handlade om exempelvis pyromani och krig. De flesta texter skrev vi helt själva, andra stal vi från Magic-spelkort.
Vart kommer ni ifrån?
NH: Snapphaneland!
MN: Södra Malmö.
RD: Stockholm.
RT: Planet X
Vilket år startades bandet?
MN: I sin ursprungliga form startades bandet 2008 tror jag, men som det ser ut och låter idag så började det 2010-2011. Eller?
RD: Ja, snarare 2011 skulle jag nog säga och året därpå släppte vi vår första skiva.
Vad spelar ni för musik stil?
NH: Snabb, rå hardcorepunk med sväng
MN: Med käng!
Vad inspireras ni av?
MN: Våra kompisars band, livet i stort, vardagens vedermödor.
RD: Många av texterna handlar om folk vi inte gillar, politiker som svinar sig, överklassen, våra egna problem och så vidare. Musikaliskt sett inspireras vi av en mängd olika band, allt från AC/DC till Anti cimex.
Hur ofta repar ni?
MN: Vi är ganska slappa vid det här laget, vi repar kanske nån gång i månaden om man slår ut det på ett år. Det är egentligen konstigt, för det är fortfarande asroligt att repa, så vi borde ju repa hela tiden. Men sen är det väl, alla har andra saker, andra band, familj, jobb, sömnbrist, tidsbrist.
RD: Ja precis, vi har alla mycket annat att stå i så vi repar inte så ofta som vi hade velat. Det funkar som det ser ut nu ändå eftersom att vi blivit såpass samspelta efter att ha spelat ihop i nästan fyra år.
Vart repar ni?
MN: Vi repar i en gammal ombyggd kontorsbyggnad som ligger mitt i spårområdet i närheten av Malmö centralstation, på väg ut mot norra hamnen.
Hur har ni utvecklats sedan ni började med musiken?
MN: Alltså när Svart Städhjälp startade var det ett helt annat band, ingen hade egentligen någon direkt erfarenhet att spela tillsammans med någon annan i någon traditionell mening, så det var först en startsträcka där det lät förjävligt i vad som kändes som flera år. Vi bara repade tio ganska dåliga låtar en gång i veckan, utan riktning eller någon ambition att göra mer än så, och vi var inte ute efter att låta på nåt speciellt sätt.. Sen efter att Rille och Ruben tog över för Tove och Linus, så blev det ett annat band av det, vi skrev nya låtar, blev bättre på att spela och över lag blev det snabbare och råare. Nu, efter fyra skivor så känns det som nåt helt annat, vi skriver låtar på ett annat sätt, är bättre på att rata saker som vi inte är nöjda med.
RD: Ja. Det som har gjort att vi har hållit ihop så pass länge som vi gjort som band, förutom att vi gillar att umgås, är nog att vi har känt att vi hela tiden har utvecklats musikaliskt. Förutom att vi alla har blivit bättre på att spela så har vi som band också blivit bättre på att ta en idé eller ett ämne och bygga en låt kring det på ett mer målmedvetet sätt än vi gjorde i början.
Har ni något annat intressen eller jobb utanför bandet och musiken?
MN: Vi har alla jobb att gå till, annars blir det ingen mat på bordet. Jag jobbar som CAD-tekniker, ritar markritningar och inventerar träd åt en förvaltning inom Malmö stad. Jag gillar att köpa skivor och åka på utflykt.
NH: Jag jobbar som scentekniker. Håller med Martin om att skivor och utflykter är gött - och att gå på spelningar. Annars gillar jag hockey också.
MN: Hockey är fett. Fotboll är fett. Boxning är fett.
RD: Jag arbetar som brevbärare till vardags samt tecknar serier och ritar lite skivomslag och likande till andra band och en hel del annat.
Frågor om eran musik och texter:
Hur kommer de sig att ni gör musik?
MN: Det har jag aldrig ens tänkt på varför. Jag antar att i början var det för att man ville spela i ett band, men efter det har det liksom bara pågått att man alltid är i minst ett band. Oftast fler.
RD: Det är ett bra sätt att hantera skit som händer runt omkring en, riktar aggression och hopplöshet i en positiv och konstruktiv riktning.
NH: Det är jävligt kul att spela musik som man tycker är bra tillsammans med sina vänner!
Vad handlar era låtar om i de stora hela?
MN: Det är väl lite blandat, men över lag handlar det väl mer om vardagen än om t.ex. politik på nåt slags global nivå, anti-krig eller en samlad ideologisk agenda. Det är mer Who Are You med Void än Fight Back med Discharge.
RD: Ja, saker som händer runt omking oss och i våra liv som sagt. Allt från samhällsklimatet politiskt till depression och massa annat.
Vem skriver texterna?
MN: Jag och Ruben brukar vara dom som är flitigast på att skriva texter, men i slutändan har alla oftast sagt något om det, om det är något som borde ändras och så vidare.
RD: Ja, Martin skrev i stort sett allt i början, sen har jag tagit på mig lite mer textskrivande med tiden också även om alla kommer med iéer.
Vem gör musiken?
MN: Alla, tillsammans. Nån har ett riff eller en idé som sen alla lägger sina torra små fingrar vid.
I vilken miljö brokar ni göra era låtar?
MN: Jag vet inte om jag fattar frågan riktigt, men vi gör våra låtar i repan, men det är inte som att det krävs något speciellt för att vi ska kunna skriva låtar, ingen rökelse, ingen alkohol eller tända ljus eller så. Vi bara gör som vi vill.
RD: Texterna brukar vi skriva ner i ett gemensamt google-dokument. Först skriver vi ner allt vi kommer på och sen plockar vi ut russinen ur kakan s.a.s.
Spelar ni bara egna låtar live eller även covers?
MN: Vi brukar slänga in en cover till och från.
NH: Negative approach, Circle jerks, Fear och Rövsvett är några band vars låtar vi spelat.
RD: Och Void, Reagan Youth och Minor Threat. Det har blivit en del covers när jag tänker efter...
Vilket språk sjunger ni på?
MN: Alla våra egna låtar är på svenska, sen har vi ju kört några covers som varit på engelska, men det har också hänt att vi har översatt texten till svenska på nån cover, som att vi gjorde om I don’t care about you med Fear till Jag bryr mig inte. Den låten är för övrigt med på turnékassetten från 2014.
Vad inspirerar er till att göra musik?
MN: Alltså att göra musik inspirerar till att göra mer musik. Det är asfett att skriva låtar tillsammans. För att citera Willie Nelson: “The life I love is making music with my friends”, säkert en mesig anledning, men det är dagens sanning. Sen blir man ju inspirerad som fan av att det finns ca hundra bra band i Malmö, så man blir inspirerad av att ens polare också gör en massa rå musik.
RD: Mycket fint och träffande citat ovan. Så är det. Också att vi älskar hela grejen med musik, från att skapa till att lyssna. Utan själva skapardelen skulle det vara någonting som saknades tycker jag.
Frågor angående era spelningar och liknande uppträddanden:
Hur många har kommit som minst på era konserter?
MN: Vi hade en spelning i Aalborg där arrangören inte hade gjort någon promotion alls, då spelade vi inför typ sju betalande och det amerikanska bandet som också spelade den kvällen. Det var ännu tråkigare än det låter.
RD: Ja det var ingen höjdare.
Hur många har kommit som mest på era konserter?
MN: Det lär ha varit en fyra- femhundra framför scenen på Play Fast or Don’t i Tjeckien sommaren 2014. Det var eventuellt inte BARA på grund av att vi spelade, men man kan ju låtsas.
Vilka åldersgrupper dras oftast till era konserter?
MN: Det är olika beroende på var vi spelar. I Malmö är medelåldern rätt hög på punk- och hardcorespelningar, typ alla är mellan trettio och fyrtio, med ett gäng avstickare uppåt och neråt. I Stockholm är det t.ex. mer att folk är mellan tjugo och trettio, i Köpenhamn mellan tonåring och graven och så vidare, men generellt är det väl trots allt mest ett stort antal som är kring 30 år som gillar oss, inbillar jag mig.
RD: Ja, på det stora hela upplever jag det som att de flesta på våra spelningar är i vår egen ålder ungefär men det är svårt att säga. Vi får ta och lega folk nästa spelning och göra en statisktisk undersökning av det hela.
Spelar ni alltid samma låtar live eller varigerar det?
NH: Det varierar. Till enstaka spelningar gör vi oftast en ny setlist varje gång. Spelar vi flera dagar i rad kör vi på samma. Vi har väl några låtar som vi brukar spela och några som vi aldrig spelar men det är kul med lite variation.
RD: Ja, det hade varit trist att spela exakt samma låtar varje gång. Det varierar. Men några låtar spelar vi nästan varje gång. Sen vissa låtar upptäcker man inte känns riktigt lika roliga efter några spelningar och då plockar vi bort dom. Det är något som förändras och utvecklas hela tiden.
Har ni något stam ställe där ni brukar spela?
MN: Nä, vi spelar där tillfälle ges om det känns värt, vilket det nästan alltid gör.
Vart var erat första gig?
MN: Vår första riktiga spelning var i Malmö ovanpå ett bageri, tillsammans med Ättestupa och Alfarmania. Det var också sannolikt vår sämsta spelning, det kändes som total misär pga dåligt ljud. Den dåvarande sidekicken till Kristian Olsson i Alfarmania tyckte om att vi spelade en Negative Approach-cover, så det var ju alltid nåt.
RD: Ska tilläggas att han stog utanför och rökte under spelningen men kände igen låten... Den spelningen var kul och viktig i efterhand men väl där var det bedrövligt.
Vart var erat senaste gig?
MN: Vi spelade i Jönköping på Kulturhuset med Knægt och Svavel. Det var skitfett, extremt bra publik, vi fick sova på spelstället, maten var god och vi fick efterrätt. Dessutom är det för jävla nice att åka bil med Knægt.
Har ni behövt ställa in nått gig nån gång?
MN: Ja, en handfull gånger, i huvudsak på grund av att någon varit sjuk eller för att Rille vabbat.
Vart har ni spelat i år?
RD: 2015 har vi inte hunnit spela så vansinnigt mycket än. Gula villan i Stockholm, Kulturhuset i Jönköping… Något mer kanske?
MN: Ja vi spelade i Malmö i slutet av april också med Krigeskade och Bäddat för trubbel.
Vart har ni planer att spela resten av året?
RD: I skrivande stund försöker vi få till en spelning i Stockholm hos våra vänner på Bajsverket. Annars får vi se vilka förfrågningar som dyker upp, vi har inte så mycket spikat än så länge.
Frågor angående era merchandise:
När började ni sälja Merchandise?
MN: Jag minns inte. Nånstans mellan andra och tredje skivan? Vi gjorde t-shirts först, sen har vi gjort pins som INGEN vill köpa, och fler t-shirts.
RD: I början tryckte vi upp lite patchar också med gammalt hederligt schablontryck. Steget över potatistryck alltså.
Vad har ni för Merchandise prylar?
NH: T-shirts, pins, några hemmagjorda patchar och klistermärken. Och så våra skivor såklart: tre EPs och en LP har det blivit så här långt.
MN: Och tre kassetter. Alltså, ingen vill betala för pins, vaedeme folk, en pin kostar ju mindre än en chokladboll, men folk prioriterar ändå sitt sötebrö.
Vart kan man köpa era Merchanndise?
NH: Vi brukar ha med på våra spelningar. Annars kan man maila oss eller höra av sig på facebook så kan vi skicka med posten.
MN: Vi kan skicka med gratis pins.
RD: Skriv till [email protected]. Vi lovar att försöka svara så snabbt vi kan, även om vissa fått vänta alldeles för länge ibland.
Frågor om era åsikter:
Vad tycker ni om att man laddar ner mer musik än att köpa skivor nu för tiden?
MN: Alla får bestämma för sig själv hur dom vill hantera det där. Jag lyssnar skitmycket på musik genom youtube och sånt, men för mig är det mer för att hitta vad jag gillar och forma någon form av prioriteringsordning för vad jag vill köpa på skiva. Jag kan personligen inte alls relatera till folk som bara lyssnar på musik i sina datorer/telefoner etc, det är behändigt för mig att göra det när jag är på jobbet eller så, men det kan inte mäta sig med att faktiskt ha en skiva i sina händer. Jag kan inte investera minnen och känslor i en mp3-fil. Digitala format är för förgängliga, helt plötsligt har du inte tillgång till en del av din egen historia. Jag kan inte scrolla flera år tillbaks i min youtubehistorik och komma ihåg något om mig själv när jag hittar något jag glömt att jag lyssnade på. OCH det är en bull verklighet när folk behöver en speciell dag att gå till en skivbutik på. Vaedeme folk? “Kommer den här med nedladdningskod?”.
NH: Nätet är skitbra för att hitta ny musik och digitalt är perfekt när man är ute och rör sig och reser och så men jag föredrar helt klart att lyssna på vinylskivor.
RD: Jag har ingenting emot det. För egen del är jag så pass ung att nedladdning av musik har varit ett naturligt sätt att upptäcka nya band i princip hela min uppväxt så det är svårt för mig att säga något dåligt om det. Mycket av det jag lyssnar på hade jag förmodligen inte upptäckt utan möjligheten att ladda ner musik digitalt. Den digitala lyssningen kompletterar den analoga lyssningen tycker jag. I slutändan är det musiken och inte formatet som är det viktiga.
Hur tycker och tror ni musik industrin förändrats sedan de började laddas ner musik?
MN: Alltså det är helt klart att musikindustrin kommer att gå åt helvete i den form som den är stöpt i nu, men det känns rätt så mycket som att det kvittar, den är uppbyggd på snabba pengar och kortsiktiga investeringar. Helt ärligt, jag bryr mig inte. För punkscenen tror jag det i huvudsak är bra dock, iallafall för att vem som helst nu kan lyssna på gammal punk som släpptes i 500 ex för trettio år sedan, skivor som annars hade varit omöjliga att ha råd med om man inte jobbar som aktiemäklare. Samtidigt blir det ju lite mer snabbmat, man googlar fram nåt som skulle tagit folk flera år att hitta på ett par minuter, spolar sig igenom ett youtubeklipp av en hel diskografi och tänker “jahaja. det var det”. Jag vet inte. Jag är ändå för det, jag har upptäkt tusen fler band genom internet än genom något annat sätt. Jag är nöjd så länge punksen fortfarande köper skivor.
Föredrar ni Nerladdad musik, kassettband, CD eller EP?
MN: Jag vill ha musik i något slags fysisk form. Nerladdad musik är bara ett mellanläge, eller när man är av nöden tvungen. I övrigt kvittar det lite, men jag köper ändå mest vinylskivor. Jag är ingen puritan dock, det går inte att spela LP-skivor i bilen.
RD: På jobbet streamar jag musik genom telefonen ca. tre timmar om dagen. Hemma lyssnar jag på vinyl, CD eller data. Det jag tycker man missar genom att streama är helheten av att ha omslag, insert, texter osv så får väl säga att jag klart föredrar fysiska formaten även om det viktigaste alltid är själva musiken.
Vad tycker ni om mitt arbete?
MN: Det är en imponerande mängd intervjuer du fått ihop.
RD: Ja, bra jobbat. Många frågor men ser ut som att det närmar sig slutet nu?
Hur tror och vet ni att denna intervjun ska kunna hjälpa er i musikbrassen?
MN: Jag vet inte, vi är inte en del av musikbranschen.
NH: Nej “musikbranschen” vill man inte vara en del av. DIY! Men kanske är det nån som läser detta och undrar hur vi låter, lyssnar på nån låt och gillar vad de hör. Det hade varit kul!
Vad har ni för förebilder eller idoler?
MN: Tokdårar man har runt omkring sig, polare och så. Sen gillar jag Luke Cage, Power Man rätt mycket också, och Billy Gibbons.
RD: Carl Gerhard.
RT: Eddie Meduza
Nyheter och uppdatering:
Har ni nytt material på g?
RD: Vi har en handfull nya låtar som vi jobbar på. Men vi har inte riktigt bestämt hur de kommer släppas eller när än, det återstår att se.
Vad har ni för internet sidor?
NH: http://svartstadhjalp.bandcamp.com/ , https://www.facebook.com/svartstadhjalp och så finns vi på spotify och youtube också.
Hur får man tag på er?
MN: Via [email protected], på facebook eller genom att hälsa på oss på stan. Förut så hade folk telefonnummer och hemadress tryckta på sina skivomslag, det KAN vara en grej som borde återupptas.
Har ni något att till lägga?
MN: Jag är sjukt taggad på Power Face och Axe Rash från Stockholm, jag längtar efter deras debuter detta året, samt den nya Beyond Pink-skivan som kommer endera veckan. Det kan fler passa på att se fram emot.
RD: Lyssna på Raw power, lyssna på Jerry’s kids…
NH: Keep on rockin!