Robex Lundgren virkblogg.

Har ni spelat i något tidigare band?

Ja, vi spelade alla i punkband innan vi startade Kizza Ping. Jag, Anders och Lars började spela ihop i bandet RAS, som stod för Rock Against Solon, hösten 1978. Ingen av oss hade då spelat i band tidigare och vi kunde nätt och jämnt stämma våra instrument. Det lät nog inget vidare egentligen, men vi hade kul.

Samtidigt spelade Johan i ÅOBF där jag senare blev sångare. När RAS splittrades våren 1979 blev jag gitarrist i Spy medan Lars och Anders startade Zpamhead. Låter det krångligt? Det var lite sådär på den tiden. Man lärde känna nya människor hela tiden, punken öppnade verkligen en massa dörrar. Man testade lite här och där för att se hur det blev. Ibland lät det halvkass och ibland ännu värre. Men då och då blev det riktigt bra.

Vad heter ni? Vem spelar vad? Annette Johansson och Helene Bragsjö sjöng och spelade keyboards, Anders Trosell och Peter Kagerland spelade gitarr, Johan Björklund bas och Lars Holm trummor.

Har ni haft tidigare medlemmar? Nej, det var samma medlemmar under hela bandets existens. Nu blev det ju aldrig aktuellt men jag tror inte vi hade kunnat ersätta någon om någon hade hoppat av. Det var vi sex som var Kizza Ping helt enkelt.

Vilket år grundade ni bandet? 

Sommaren 1980 hade jag hoppat av Spy medan Zpamhead och ÅOBF var nedlagda. Då började vi prata om att starta ett nytt band tillsammans. Ingen av oss var dock sugen på att sjunga men jag hade tidigare varit med i ett plojband lite vid sidan av. Vi hade bara en låt, ”Ung & finnig”, och den spelade vi några gånger genom att tjata till oss några minuters speltid mellan banden på några spelningar. I Rabarbarna sjöng två tjejer vid namn Helene och Annette. Vi frågade om de ville vara ed och de sade ja direkt.

Därmed var bandet komplett. Vi blev hela sex personer i bandet vilket förstås var ganska ovanligt. Rätt opraktiskt var det också eftersom det blev trångt i bilen när vi skulle åka och repa eller ta oss till någon spelning.

Vilket år splittrades ni?

I mars 1982 lade vi ner bandet. Det berodde inte på någon osämja i bandet eller så. Faktum är att ingen av oss minns den exakta orsaken. När vi har tänkt tillbaka på senare år är det enda vi kommer på är att idéerna kanske tog slut, att det blev svårare att göra nya låtar. Vi kände oss nog klara liksom.

Egentligen är det ganska konstigt och snudd på dumt. Vi hade släppt vår singel ”Männen” bara två månader tidigare och vi hade börjat få spelningar ute i landet och vi fick recensioner i tidningar. Det kändes lite som vi ”var på gång” så det är lite skumt att vi tog beslutet att lägga ner.

Har ni planer på någon återförening?

Nej, vi har inga planer på att börja spela ihop igen. Ingen av oss spelar längre aktivt så det skulle nog ändå inte bli så bra. Var sak har sin tid.

Mitt sista band hade jag när jag bodde i Göteborg. Vi hette Baby Kitsch Ltd. och släppte en flexisingel och gjorde ett tiotal spelningar i västra Sverige innan vi splittrades 1990. Sedan dess har jag inte spelat med något band. Johan höll på något längre, först i bandet –Ism och sedan i Andra Sidan som bägge släppte skivor. De andra tre tror jag inte har spelat någonting alls.

Den enda återförening vi försöker få till är att vi alla sex ska försöka träffas samtidigt igen. Det har vi nämligen inte gjort sedan bandet splittrades och det är ju 38 år sedan nu. Men det är lite krångligt att få till det eftersom vi bor lite utspritt. Sångerskorna bor till exempel i Stockholm.

Var kommer ni ifrån? Vi kommer alla från Linköping med omnejd. Tre av oss, jag, Anders och Johan, gick på samma skola i högstadiet och kände varandra därifrån. De andra lärde vi känna efterhand.

Vad föredrar ni att kalla er musikstil?

I början lät vi ganska punkiga, det hörs på de tidiga replokalsinspelningarna och den första demon vi gjorde i maj 1981. Men att vi hade två tjejer som sjöng, och som gjorde det på ett ganska speciellt sätt som inte var så punkigt, gjorde att det lät ganska annorlunda. Efter ett tag köpte vi en synth och det präglade förstås också vårt sound. Samtidigt började vi hitta en ganska egen still. Vår basist Johan spelade ganska rytmiskt vilket också gjorde sitt till.

Själva kallade vi nog inte vår musik för något särskilt men numera brukar vår stil benämnas postpunk, minimal wave eller dark wave. Det är i alla fall de ord som brukar dyka upp när det skrivs om oss.

Bästa konsertminne? Vi gjorde sammanlagt sjutton spelningar mellan november 1980 och mars 1982. På olika sätt fick vi även spelningar utanför Linköping. Vi spelade bland annat i Västerås, Gävle och Göteborg. Det var förstås kul att åka iväg och spela i andra städer men jag tror vi alla räknar spelningen vi gjorde på Grottan i Linköping i september 1981 högt. Då var vi förband till Reeperbahn och då var det självklart extra mycket folk på plats.

Har ni nytt material på g? 

Nej, det har jag oerhört svårt att tro. Världen för nöja sig med det som finns utgivet.

Och faktum är ju att det mesta vi spelade in släpptes på en vinyl-LP i oktober 2019. ”Först river man allt” heter den. Jag blev kontaktad av skivbolaget Fördämning Arkiv i Göteborg. De gillade vår gamla singel och undrade om vi hade fler låtar inspelade. Det hade vi ju och det slutade med att det blev en LP med nio låtar, bägge låtarna från singeln samt sju tidigare outgivna låtar. Och intresset har varit stort, både i Sverige och utomlands. Skivan är i stort sett slutsåld och ungefär halva upplagan har faktiskt gått till skivbutiker och distributörer utanför Sverige. Vi har också spelats på minst en amerikansk radiostation.

Hur utförde ni ert arbete, när de gäller er musik?

Låtarna tillverkades i mångt och mycket tillsammans. Johan kom nog med de flesta grunderna och Anders med några. Dessa idéer omvandlades sedan till färdiga låtar tillsammans i replokalen. Vem som skrev texterna var lite olika. Ofta tjejerna men Anders och Johan skrev också texter.

Det är faktiskt tillverkandet av låtar jag saknar mest. Det är en häftig känsla när en ny låt växer fram och till slut sitter som den ska.

Vad inspirerade er? I början var det som sagt diverse punkband men efterhand fick vi förstås nya favoritband. Nämnda Reeperbahn var ett, New Order ett annat. Jag tror också vi lyssnade en del påSiouxsie & the Banshees men jag tror inte att något enstaka band var viktigt för oss. Och punken hade vi självklart inte släppt så vi fick nog en hel del energi därifrån även om vi inte lät som ett punkband.

Vad har ni för internetsidor? Eftersom vi inte finns har vi ingen hemsida, men i samband med att vi släppte vår skiva i höstas skaffade vi i alla fall en facebook-sida.

Vad var ert motto? Jag kan inte minnas att vi hade något motto mer än att vi försökte ha så roligt vi kunde och göra så bra låtar vi kunde.

Har ni något att tillägga? Vi tycker förstås att det är otroligt kul att den musik vi spelade in i början av 80-talet fortfarande tilltalar lyssnare, att vi inte är helt bortglömda. Det är ju ett bevis för att vi hade en viss kvalitet.